Äventyret är bara en släpvagn bort

Rörelse. VI människor är alltid i rörelse och på väg någonstans. Oavsett om vi inte tar oss särskilt långt så stämmer detta. Det ligger på något sätt i vår natur att surra omkring och utforska. 

Visst är det viktigt med trygghet. Det bekanta och det alldagliga. Samtidigt så finner vi alltid nya utmaningar endast på den platser där vi stöter på det okända. Det ligger i sakens natur att det nya kräver att vi utvärderar, anpassar oss och angriper.

Vem minns inte första gången vi lämnade våra föräldrahem? Den där blandade känslan av att vara fri samtidigt som det på något sätt var allvar nu. 

Plötsligt fanns inte föräldrarna eller familje där på samma sätt längre. Definitivt inte om vi lämnade vår hemstad för en annan, eller kanske till och med landet.

Släpvagnar inför flytten

Att ge sig av på det sättet är för många ett av de riktigt stora äventyren här i livet. Ena dagen sitter man vid datorn och letar bland släpvagnar inför flytten och den andra befinner man sig plötsligt i en helt ny miljö.
Ensam.

Det är dessa kontraster som gör livet spännande. Ensamhet och gemenskap. Lugn och äventyr. Bekant och okänt.
Hemligheten är att fortsätta utsätta sig för dessa äventyr när man blir äldre.

Det behöver då inte handla om att man ska flytta. Ibland kan det räcka med att man går en kurs för att lära sig något nytt – en ny kunskap. Poängen är nog att tillåta sig själv att vara en nybörjare titt som tätt här i livet. Det gör att vi får barnets perspektiv på saker och ting – det där nyfikna och öppna.

Visst kan det också vara ett obekvämt perspektiv, och ibland får man slåss mot sin stolthet. Det är inte alltid egot är så förtjust i att man sitter där på pottkanten, utan att riktigt förstå vad det är som man ska göra.
Men på det stora hela är det djupt belönande.