Stillheten, din ukulele och du

Går man upp tidigt en sommarmorgon, sådär så att det fortfarande är lite kyligt ute, möts man av en underbar upplevelse. Att höra hur allt omkring en vaknar upp till liv, samtidigt som en själv, är ett av livets små mirakel. När man ser solen långsamt krypa upp från horisonten och man drar åt sig tröjan i sensommarvindarnas svala smekningar, det är då man känner att man lever.

Toner av stillhet

Några timmar senare är denna upplevelse som bortblåst. Plötsligt är det varmt igen och ljudet av grannar som arbetar med sommarrenoveringar och annat fyller ljudrymden omkring en. Visst kan det också vara trevligt men det är något speciellt med tidiga morgnar.

Som tur är så kan de flesta av oss ändå njuta vidare. I semestern lugna vagga finner vi ro och vila. Förutsatt att vi själva inte är en av de där renoverande grannarna förstås.

Att ligga en timme eller så i hängmattan, med sin ukulele i handen kan vara just det doktorn ordinerar för att finna stillhet och uppskattning i livet.

För är vi alltid på väg någonstans, inte minst om det bara är för att vara upptagen med något, hinner vi aldrig höra den där rösten inom oss. Den som alltid viskar och vet vad som är bäst för oss.

Lystrar vi däremot till den, ger den utrymme att höras, så kan vi faktiskt få reda på just vad som är viktigast för oss i detta nu.

Många gånger kan det handla om att ta sig tid till att vila och återhämta sig. Våra livstempon har blivit uppskruvade, framför allt under de senaste decennierna och det är lätt att glömma bort sig själv bland alla måsten. Ta därför den där stunden i hängmattan till att bara lyssna på ditt inre. 

Vem vet? Kanske kommer du höra universum tala till dig.